Tystnadskultur – När Ingen vågar säga något om vad som händer
På personalmötet mötte jag en arbetsgrupp som kämpat länge tystnadskultur. På ytan var de duktiga och professionella, även om kunder hade börjat ifrågasätta varför det kändes som det inte var riktigt bra.
Under den polerade ytan gömmer sig dock ett arbetsklimat där ingen vågade uttrycka sin åsikt. Vilket märktes tydligt på mötet. Varför? Jo, för rädslan för konsekvenserna är stora.
Sofia, en av medarbetarna, berättar att hon flera gånger velat säga ifrån när hon sett hur medarbetare behandlats, om orättvisor och omkring ineffektiva processer. Hon tvekar, för vad ska chefen säga? Kommer hon uppfattas som besvärlig? Hon håller tillbaka och gör som hon blev tillsagd. Och hon är inte ensam.
Men vad innebär det när ingen vågar lyfta problem? Frustrationen växer, relationerna försämras, och i slutändan blir hela arbetsplatsen lidande och företagets utveckling lidande.
Bryta en tystnadskultur
För att bryta en tystnadskultur krävs mod och engagemang från både ledning och medarbetare. Det handlar om att skapa en hälsofrämjande arbetsmiljö där alla känner sig sedda och uppskattade. Där ingen behöver vara rädd för att tala.
Tyvärr hade det gått så långt att Sofia började ledsna och valde att lyfta bladet från munnen. Det innebar att nu ville chefen sparka henne för hon ses obekväm som medarbetare. Jag blev i det skedet inkopplad i arbetsgruppen.
Hur är det på din arbetsplats?
Vågar alla tala om det som verkligen betyder något, eller är tystnaden starkare?
Har du varit med om liknande upplevelser? Hur hanterades det?
Berätta gärna.